Denna låt är väl inte bortglömd va?

Underbar. Klass.

Älskade den på 90-talet och har åter kommit smygande... Här för att stanna.

Vi kan kalla den FREDAGSLÅTEN. Oh yes. Det är helg nu. Kompis, det är helg nu.

Vad säger namnet Alessandro dig? Mig sa det inte så mycket tills för en vecka sedan. Gucci gick ut med vem som blir ny chefsdesigner. Så här har vi honom då... framtagen ur Frida Gianninis skugga; Alessandro Michele. Han har varit på tal ett tag innan det avslöjades, tillsammans med Saint Laurent:s Hedi Slimane, Givenchy:s Riccardo Tisci, Christopher Kane och Joseph Altuzarra.

Frida Giannini lämnade Gucci en månad tidigare än beräknat vilket betydde att Alessandro och modehuset fick färdigställa och omdesigna fall/winter 15 menswear på 10 dagar. What a job! Blev otroligt hyllad av pressen.



Alessandro Michele och en bild från fall/winter 15 menswear. Foto: Rex


Alessandro är gammal i gemet. Kolla in detta:

42 år
På Gucci sedan 2002
Creative Director på Gucci-ägda porslinsmärket Richard Ginori sedan 2014
Arbetat på Fendi och Tom Ford
Studerat på Academy of costume and fashion i Roma

Så... jag frågar igen; Vad säger namnet Alessandro dig?

För mig?
Jag svarar med en fråga: Kan han vara en nya modegurun Frida måntro? Jag tror fan det.

Vogue fortsätter med sin fantastiska kortfilm "73 questions". Denna gång Victoria Beckham. You just gotta love her!

I detta ögonblick så pumpas det ut bilder på John Gallianos första visning för Maison Martin Margiela på Instagram. Hans första visning för modehuset. Och ja, det är hyllningar efter hyllningar. Alla verkar älska det. Jag skulle vilja sticka ut och vara lite unik på mitt sätt och nu säga att det inte var så bra. Men jag kan inte... Jag har följt John Galliano länge... Och som ni kanske läst tidigare i bloggen så är det mitt dröm samarbete med H&M.; Tänk om... Vilken dröm! Visningen är grym.


Lite bilder lånade från Instagram:



Amazeballs grabbar!

Jag fattar inte danska. Inte ett dugg. Ändå tycker jag att jag är rätt bra på språk.
Jag kliver in i en bar i Köpenhamn. Servitören närmar sig och säger något trevligt - tror jag. Jag är på bra humör och säger "ja, ja" samtidigt som jag ler brett. Han repeterar det han redan sagt och jag kontrar med "ja precis, vi ska bara ta något att dricka" - medan jag spejar och letar en lämplig plats att sitta på. Han säger samma mening en tredje gång medan jag tittar frågande på honom. Han har nu insett att jag inte fattar danska och säger: "VI STÄNGER NU!"
Jag skäms lite och vänder på klacken och går till hotellbaren istället. Där behöver man inte prata. Bara peka. Mer sånt!

Tre dagar i Köpenhamn resulterade i svenskt mode och en liten fransos också. En orange fransos. Jag är en sån där jävel som samlar på påsar. Ja, jag kan bli riktigt förbannad om mitt högengagemangsköp avslutas med en sketen plastpåse. Då skulle jag lika gärna kunna returnera varan på plats och avvakta med köpet.

En fetisch jag har liksom. Inget jag ofta pratar om. Försöker hålla det lite hemligt.