13 januari 2020| Okategoriserade

Ni är underbara, tack!

2CF0A9A8-25A6-402A-9375-97E102426E3A

Först och främst.. TACK för all kärlek. All pepp. Alla kommentarer här och meddelanden på instagram. Har varit lugnande och fint att få läsa om era vändningsförsök och även fina upplevelser kopplade till kejsarsnitt. Känner mig lugnare idag. Har börjat acceptera. Bestämt mig för att det räcker med rädslan nu. Dags att börja fokusera och tänka positivt. Vändningsförsöket kan ju faktiskt lyckas. Och gör det inte det, finns det ju fördelar med snitt också. Även fast jag får kämpa för att komma på dem..

Fick tips om att lyssna på podden ”vattnet går”, avsnitt nummer 25 med Elsa Billgren. Hon gjorde ett vändningsförsök och fick en fin upplevelse. Dessutom lyckades vändningsförsöket! Det hon även nämnde var att under de veckor hennes son låg i säte (alltså med rumpan ned och huvudet upp) så kunde hon i princip inte gå. Hon hade fruktansvärt ont i ryggen! Tydligen är det väldigt vanligt när bebisen ligger åt fel håll då ischias-nerver och annat kan komma i kläm. Plus att belastningen på bäckenet blir fel.

Det är alltså DÄRFÖR jag senaste veckorna haft så jäkla ont i ryggen och knappt kunnat gå. Har aldrig hört om det tidigare, att en bebis i säte kan påverka mammans rygg och bäcken så mycket. Men ju mer jag googlat på det desto mer info hittar jag om det. Men har aldrig hört någon prata om det förut!

Elsa berättade iaf att så fort vändningsförsöket lyckats, så kände hon samma dag hur smärtan i ryggen och bäckenet försvann och att hon fick en helt annat form på magen!

Ps. Bilden ovan visar två av bebisens filtar och en snutte som jag och älskling sover med varje natt för att de ska få vår doft. De ska packas ned i bb-väskan och följa med till sjukhuset när det sedan är dags❣️

Snart snart snart får vi träffa vår bebis som legat i min mage så länge nu. Overkligt!

EstellesPerspektiv

12 januari 2020| Okategoriserade

Vändningsförsök

1ECC9728-6ADE-413E-B9AC-6C0D19F5DF98

Va fort saker och ting kan ändra sig. I fredags hade vi tid hos barnmorskan igen. Minns ni att jag berättade om vårt förra besök där? Att vår barnmorska då trodde att bebisen lagt sig med huvudet upp och fötterna ned? Även att jag blev SÅ lättad när det efter ett ultraljud visade sig att det inte var så..

Dagarna efter det där besöket hade jag ändå en känsla av att bebisen vänt på sig trots allt. Jag tyckte bebisens rörelsemönster ändrat sig och formen på magen. Men tänkte att jag nog bara blivit nojig efter besöket hos barnmorskan. Men tänk va ens känslor ändå oftast stämmer. När vi var hos barnmorskan i fredags tyckte hon sig igen känna att bebisen låg med huvudet upp under mina revben. Men eftersom hon trodde det förra gången också och då hade fel blev vi inte särskilt oroliga men fick ändå göra ett till ultraljud. Ultraljudet visade dock tyvärr att bebis faktiskt vänt på sig den här gången.

Huvudet ligger under min vänstra lunga, kroppen ned mot bäckenet och fötterna rätt upp under revbenen på min högra sida.

Barnmorskan förklarade att vi behöver göra ett vändningsförsök så snart som möjligt eftersom jag är så långt gången nu.

Nu till det jobbiga. Jag har varit SÅ lugn hela graviditeten. Tanken på förlossningen har aldrig vid något tillfälle skrämt mig eller gjort mig rädd. Jag har bara sett fram emot och känt mig peppad på att föda barn. När jag fått frågan om det ändå finns något jag är rädd för har jag svarat ”ja, att göra vändningsförsök eller behöva snittas”. Det har varit mina enda rädslor. Men eftersom bebis redan från vecka 30 legat nedåt med huvudet har jag liksom inte oroat mig över ett eventuellt vändningsförsök.

Jäkla skitunge som bestämmer sig för att vända på sig så sent i graviditeten! Jag har fått en tid för vändningsförsök nästa vecka, vill inte skriva när vi ska göra det. Ni lär märka om det blev lyckat eller om det blir snitt.

Risken med vändningsförsök är att en bit av moderkakan kan lossna, och då blir det akutsnitt direkt på plats. Misslyckas vändningsförsöket men moderkakan håller sig hel blir det planerat snitt, och då kommer bebis väldigt väldigt snart eftersom man då väljer att sätta ett datum för snitt innan det datum bebis är beräknad att komma på.

Jag har grinat flera gånger om dagen sedan vi fick veta att det blir ett vändningsförsök. Jag försöker intala mig själv att det bara är att gilla läget. JAG VET att jag inte kan påverka situationen på något sätt nu. JAG VET att gråta och bli rädd inte hjälper ett smack. JAG VET att bebis kommer komma ut oavsett och att allt kommer bli superbra hur det än blir. Jag vet allt det där. Och det lugnar mig ibland. Och ibland får jag panik och börjar gråta. Tänker att jag välkomnar alla känslor och låter dem få ta plats ett tag till. Men snart får jag nog sätta stopp för mina känslor kopplade till rädsla och börja fokusera på positivt tänkande. Det vet jag är det enda som kommer hjälpa mig.

Nu undrar jag om någon av er har en POSITIV upplevelse av ett vändningsförsök? Vill inte höra om skräckupplevelser och akutsnitt tack. Men gärna om någon har en fin upplevelse att dela mig sig av? Även om vändningsförsöket misslyckades och det blev planerat snitt. Peppa mig lite tack<3

EstellesPerspektiv

9 januari 2020| Okategoriserade

En dag i Uppsala

866B3CD9-595D-4E03-AA1D-96B6346F87FC 0839BF81-CFA2-4FED-A2FF-463AEFC8E8839446521D-E725-4E31-874D-B27C9DCBECC1E905800E-5F5E-4CF0-86CD-441A1F678D67C88E47DA-A12E-479A-B385-0EDC61EACBAC6CCD0DA2-4D40-4DAD-A063-9261D696693B7B6C0E8D-DF05-4B0F-BEA7-7B60B7D91CFBB77BF264-888B-4DDE-84B8-1AE7BEB76D37E72876BD-FDC3-4927-92A8-490FA46B8C93467F0759-891B-4C97-A286-B5462653295F

Uppsala, tog som sagt bilen till dit igår för att träffa min kusin Emma❣️ Min mamma är uppväxt i Uppsala, så har släkt från mammas sida där. Jag har även släkt i Knivsta (ett litet samhälle utanför Uppsala) men inte från mammas sida utan släkt från min pappas sida. Det jag ville komma till är att jag spenderat mycket tid i Uppsala under min uppväxt, blir alltid lite nostalgisk när jag åker dit. Är en sådan mysig stad!

Som ni ser berättar bilderna att temat för dagen var att ÄTA. Lyckades bocka av fyra cravings: varm choklad med grädde. Nybakt bröd med gott pålägg. Semla OCH en bra tillagad latte på havremjölk.

Mot eftermiddagen strax innan jag skulle åka hem joinade min kusin David oss, alltså Emmas bror. Han hade med sig en present till bebisen, -stickade vantar. HUR gulliga? Tack snälla David❣️

Både Emma och David satsar på att bli läkare och pluggar därför röven av sig just nu. Blir väldigt stolt över dem, de lägger verkligen ned mycket tid och energi på sina studier. De är dessutom väldigt bra personer med fina värderingar 🙏🏾❤️

EstellesPerspektiv

9 januari 2020| Okategoriserade

Vilodag

F389193D-E77B-48BC-9507-DBCDB0F0D44A 46911B68-4AD9-413A-A04F-30E0D38E0983

Torsdag. Idag ska jag ligga i sängen, och på soffan, på pricken HELA dagen.

Igår tog jag bilen till Uppsala för att träffa min kusin Emma. Trots att det mest ansträngande vi gjorde var att förflytta oss mellan caféer så hade jag så j*vla j*vla ont i ryggen mot eftermiddagen igår. Älskling värmde vetekudden, masserade och gav mig alvedon. Jag mådde även illa, hade typ kramp i magen.. Kändes som sammandragningar fast utan att magen blev hård.. Och så kändes det som om någon stack knivar i mutti på mig. Har ilat heeeela natten! Vet inte om det är så att bebis håller på att fixera sig och att det därför gör så ont? Någon som vet?

Nu ska jag fortsätta kolla tv och vila under täcket. Är helt slut och har fortfarande väldigt ont i ryggen. Hoppas ni alla har en fin torsdag❣️

EstellesPerspektiv

7 januari 2020| Okategoriserade

Första (men absolut inte sista!) semlan för i år

3D817637-888B-42AA-AB7B-989AF9A4CB04

Tisdag. Idag har det inte funnits någon hejd på mina cravings-begär! Varit sugen på pricken ALLT! Jag och älskling var på kurs imorse på vår barnmorskemottagning, ”första tiden med nyfött barn”. Efter det köpte jag mig en semla och drack en kopp kaffe. Sen tokdäckade jag i sängen. Man kan beskriva mina senaste dagar med orden SÖTSUG och SÖMNBEHOV.

Idag har jag varit sugen : budapest-bakelse. Pannkakor. Rostmackor med jordgubbssylt på. Falafel. Varm choklad med grädde. Currygryta med ris och grönsaker. En riktigt go och bra tillagad latte på havremjölk. Nybakt bröd med MYCKET smör på. Vegankorv i bröd med söt-stark senap, ketchup och rostad lök. Biopopcorn och iskall cola. Haha, VEM ÄR JAG?!

Jag har som tur är inte tryckt i mig allt ovan. Jag har nöjt mig med att fantisera om det mesta av det. Men en semla unnade jag mig som sagt! Mycket gott❣️

EstellesPerspektiv

5 januari 2020| Okategoriserade

Handgjorda muggar

DB7143EE-F66B-4EF9-A711-866FACF22EA751E9EA94-4CB5-4752-8081-D10D554E0432

Har fått många frågor om dessa muggar, så tänkte svara på vart de är ifrån :)

Det hela började med att jag hittade ett konto på instagram som drivs av en tjej vid namn Emelie. Emelie är keramiker och gör helt MAGISKA saker, bland annat superfina muggar.

Jag fick en idé om att göra ”pappa”- och ”mammamuggar” som jag ville överraska L med. Så jag skrev till Emelie och frågade om man kunde få göra en specialbeställning, vilket jag fick! Processen och kontakten mellan oss har pågått sedan början av september fram till mitten av december. Vi har bollat utseende, färgval, form och typsnitt. Slutresultatet blev superbra! Bättre bilder på själva texten på muggarna finns längre ned i ett annat blogginlägg.

Klicka HÄR för att komma till Emelies instagram, passa på att ge henne cred och kärlek. Hon är fantastiskt duktig!

EstellesPerspektiv

5 januari 2020| Okategoriserade

Nya tassar

A3651BC3-8C3E-4847-A440-1FE86AE36845

Ett par dagar innan nyår fixade jag mina naglar igen. Egentligen behövdes det inte men jag tröttnade på den julröda färgen. Jag ville ha något neutralt men ändå med någon fin detalj, blev supernöjd!

Nu får vi se om jag hinner fixa naglarna igen innan bebis kommer.. Spännande❣️

EstellesPerspektiv

3 januari 2020| Okategoriserade

Nyårsafton 19/20

9C9ED1F3-AE96-4C26-BBBE-FB2199B22609 461DF65B-67F9-44A0-AF61-440D7F607CE4 B84E7EF5-F142-4598-8193-48FA7E13210C E858AFEF-CF98-4CE2-8B1B-FA23FBD8CA5B 0EF2AB45-78AA-46EE-AC45-6D52771E76C7 16642EDA-F2F0-4594-8677-0485288D93D3 48B904C3-C7AD-4CED-AFE5-4EDE55F2F3E6 3B0A22D4-F5DB-4379-961E-EBB3364805D1 A8F53D59-2E36-4461-8623-88EDD6138030 AA15D417-1540-4EBF-8BF4-142A14B31791

Hur jag spenderade nyår? På bästa tänkbara sätt❣️ Med favoritpersoner och djur<3 Min bästa vän Josefine och hennes kille Mattias samt deras två hundar, min kusin Emma och såklart älskling och våra katter Alfons och Oscar. Vi drog igång diskmaskin, torktumlare, tvättmaskin och musik. Drog för gardinerna i lägenheten och gjorde vårt bästa för att våra pälsklingar skulle slippa det hemska ljudet från raketer och smällare. Alfons var rätt lugn men vovvarna och vår katt Oscar blev rädda och obekväma :( Tycker bara det är dumheter med smällare och raketer! Tycker varje kommun kan ha EN bestämd plats varje nyår där man arrangerar något, varför inte en lasershow eller liknande? Det är så otroligt många som far illa av smällare och raketer💔

Hur som. Emma hade köpt med sig massa goda alkoholfria alternativ till mig, så fin❣️ Till förrätt smaskade vi på vitlöksbröd. Till varmrätt blev det potatisgratäng med sallad, bearnaisesås och ”lövbiff”. Jag kom på ett sätt att göra vegansk lövbiff som vi för första gången testade nu under nyår. Det blev succé, supergott! Till efterrätt gjorde Mattias pannacotta. Allt vi åt under kvällen var veganskt❤️

Vi spelade vårt favorit-sällskapsspel och vid tolvslaget skålade och dansade vi in det nya året till Aretha Franklin på högsta volym. Sen slängde vi oss i soffan och kikade film. Ett PERFEKT avslut på året.

EstellesPerspektiv

3 januari 2020| Okategoriserade

Graviduppdatering – vecka 34, 35, och 36

F3A6FC33-8A9C-42AC-8691-27C03FAD8C28 FC533E7E-4650-4D3E-A006-511962F02DBE

Det slog mig att jag inte gjort någon gravid-uppdatering sedan vecka 33. Jag är i vecka 37 nu (!). Veckorna går alldeles för snabbt! Många frågar om tiden nu går långsamt och om jag är supertrött på att vara gravid. Jag känner mig snarare stressad över att tiden går så jäkla fort. Hinner vi klart med allt? ÄR VI REDO? Jag tror helt seriöst inte att man kan bli ”redo”. Bebisen kommer, vi blir föräldrar och finner oss i våra nya roller och vår nya vardag eftersom. Men när man är ett kontrollfreak som jag är så eftersträvar man alltid känslan av att ha koll och vara redo trots att det i många situationer i livet är omöjligt. Det blir vad det blir. Och vad det än blir så blir det bra.

Antal avklarade veckor: i skrivande stund är jag som sagt i vecka 37. Den här graviditets-uppdateringen får gälla för vecka 34, 35 och 36.

Bebisens utveckling: under dessa veckor har bebisen hunnit uppnå en längd på ca 47,4 cm och en vikt på ca 2700 gram. Bebisens käkben har utvecklats och tandköttet har fått små fåror som nästan ser ut som tänder, men de riktiga tänderna kommer inte dyka upp förrän när bebisen är omkring fyra eller fem månader.

Bebisens immunsystem är inte längre beroende av antikroppar från moderkakan utan fungerar ”på egen hand”.

Hur jag mår: dessa veckor har varit väldigt mycket upp och ned. Vissa dagar har jag varit superledsen och bara gråtit utan någon anledning och vissa dagar mår jag toppen! Det känns som jag dricker 100 olika hormon-cocktails om dagen utan att veta hur jag skall reagera på dem. Antar att det är alla gravidhormoner som härjar runt och ställer till det. För när jag väl blir ledsen förstår jag oftast inte varför, -jag är ju superlycklig! Men extrema känslor av nedstämdhet kan slå till när som helst ändå. Något som hjälper mig väldigt mycket är att jag ”sitter ned i båten”. Jag är en väldigt rationell person så jag förstår ju att dessa känslor bara är tillfälliga och inga som kommer vara för evigt. Det får vara som det är. Jag tillåter mig själv gråta när jag vill gråta för att sedan en timme senare skratta av lycka.

Rent fysiskt så fortsätter min rygg bråka. Det räcker med att jag på morgonen står och handdiskar något och efter en stund är jag heeeelt slut i ryggen. Sammandragningarna har även blivit mycket mycket tätare. Jag sover även väldigt dåligt. Men, känner ändå att jag inte ska klaga. Det finns de som har haft värre graviditeter.

Veckans sömn: jag sover flera gånger om dagen nu eftersom jag sover så dåligt om nätterna. De gånger jag inte tar extra naps om dagarna blir jag istället heeelt slut och utslagen ett par dagar efteråt. Så jag försöker verkligen passa på att sova när min kropp ber om sömn.

Veckans cravings: julmust och vörtbröd.. Haha, så märkligt! Jag har nämligen aldrig varit förtjust i varken julmust eller vörtbröd. Men under dessa veckor har jag verkligen suktat efter ett glas julmust. Eller en vörtmacka med ost.

Veckans träning: sista yoga-tillfället var veckan innan jul och jag saknar det faktiskt. Det var så skönt att under en timme få lägga hundra procent fokus på andningen och kroppen. Visst att man kan utöva yoga hemma men det blir liksom inte riktigt samma sak. Mina promenader har jag faktiskt gett upp. Alltså, jag är ju ute och går och försöker röra på mig. Men det blir aldrig några långa sträckor. Efter 400 meter är jag slut i ryggen och magen krampar av sammandragningar. Så istället för att pressa kroppen så försöker jag lyssna på den och vila istället.

Veckans tankar: när vi var på vårt senaste besök hos barnmorskan trodde hon att bebisen vänt på sig. Under ganska många veckor har bebisen legat med huvudet nedåt. Men när barnmorskan började klämma och känna på magen tyckte hon sig känna ett huvud uppe mot revbenen. Vi fick därför göra ett ultraljud och det visade att bebisen TACK OCH LOV låg med huvudet ned. Barnmorskan skrattade och sa att vår bebis har en riktigt hård rumpa då hon trodde att det var huvudet.. Haha!

Jag har efter det besöket dock börjat oroa mig för att bebisen ska vända på sig. Gör den det får man göra ett vändningsförsök och om jag förstått det rätt så är det ingen trevlig upplevelse. Och går det inte att vända bebisen så blir det planerat kejsarsnitt, något jag absolut inte vill göra. Jag vill föda vaginalt! Så nu håller jag tummarna för att bebisen fixerat sig till nästa besök hos barnmorskan<3

Veckans bästa vs. sämsta: det bästa med dessa veckor har bland annat varit vårt husköp och att jag fått reda på två hemlisar som jag inte riktigt kan dela med mig av än.. Hehe<3

Det sämsta med dessa veckor har nog återigen varit vädret.. Grått och regnigt! Vi kan väl åtminstone få minusgrader och snö?

Veckans mage: en annan rolig sak som hände på vårt senaste besök hos barnmorskan var när jag frågade henne när den berömda ”hormonranden” skulle dyka upp på magen, ”den kanske inte gör det på alla?” frågade jag. Barnmorskan som då höll på att mäta min mage såg lite frågande ut och undrade om jag tänkte på något speciellt. Jag svarade ”ja, men jag har ju inte fått någon hormonrand än, det kanske inte alla får?”. Barnmorskan sa sedan ”men du har ju fått en liten hormonrand här”. Jag fick ”lyfta upp” magen och böja mig fram så mycket jag bara kunde, och ja. Mycket riktigt, där fanns en hormonrand.. Haha! Jag ser ju liksom inte undersidan av min mage så jag har bara inte noterat att den dykt upp!

Övriga tankar: trots att jag och L varit tillsammans i så många år nu har jag ändå hela tiden känt mig nykär i honom. Nu under graviditeten har mina känslor blivit om möjligt ännu starkare och jag kan bli alldeles lipig när jag tänker på honom och på oss. SÅ glad och TACKSAM över att få dela livet med honom<3

EstellesPerspektiv

1 januari 2020| Okategoriserade

2020, ett spännande år väntar

BF61A2D1-EAB5-413E-AC5C-74347E912CDC

Och var det nytt år, 2020. Det blev ingen 2019-bebis! Skrutten höll sig kvar i magen till efter 12-slaget och blir därför istället en 2020-bebis.

Idag har vi gått in i vecka 37, bebis är 252 dagar gammal. Jag känner att det händer massa saker i kroppen nu.. Ibland tror jag nästan att det börjat sätta igång lite smått. Har en helt annat värk i mage och ländrygg nu och bebisen protesterar mot det trånga utrymmet. Aj aj aj va ont det gör när skrutten sträcker på sig och sparkar. Tror hen vill träffa sina föräldrar nu❣️ Och vi är så många som vill träffa bebisen!

EstellesPerspektiv