12 januari 2020|Okategoriserade

Vändningsförsök

1ECC9728-6ADE-413E-B9AC-6C0D19F5DF98

Va fort saker och ting kan ändra sig. I fredags hade vi tid hos barnmorskan igen. Minns ni att jag berättade om vårt förra besök där? Att vår barnmorska då trodde att bebisen lagt sig med huvudet upp och fötterna ned? Även att jag blev SÅ lättad när det efter ett ultraljud visade sig att det inte var så..

Dagarna efter det där besöket hade jag ändå en känsla av att bebisen vänt på sig trots allt. Jag tyckte bebisens rörelsemönster ändrat sig och formen på magen. Men tänkte att jag nog bara blivit nojig efter besöket hos barnmorskan. Men tänk va ens känslor ändå oftast stämmer. När vi var hos barnmorskan i fredags tyckte hon sig igen känna att bebisen låg med huvudet upp under mina revben. Men eftersom hon trodde det förra gången också och då hade fel blev vi inte särskilt oroliga men fick ändå göra ett till ultraljud. Ultraljudet visade dock tyvärr att bebis faktiskt vänt på sig den här gången.

Huvudet ligger under min vänstra lunga, kroppen ned mot bäckenet och fötterna rätt upp under revbenen på min högra sida.

Barnmorskan förklarade att vi behöver göra ett vändningsförsök så snart som möjligt eftersom jag är så långt gången nu.

Nu till det jobbiga. Jag har varit SÅ lugn hela graviditeten. Tanken på förlossningen har aldrig vid något tillfälle skrämt mig eller gjort mig rädd. Jag har bara sett fram emot och känt mig peppad på att föda barn. När jag fått frågan om det ändå finns något jag är rädd för har jag svarat ”ja, att göra vändningsförsök eller behöva snittas”. Det har varit mina enda rädslor. Men eftersom bebis redan från vecka 30 legat nedåt med huvudet har jag liksom inte oroat mig över ett eventuellt vändningsförsök.

Jäkla skitunge som bestämmer sig för att vända på sig så sent i graviditeten! Jag har fått en tid för vändningsförsök nästa vecka, vill inte skriva när vi ska göra det. Ni lär märka om det blev lyckat eller om det blir snitt.

Risken med vändningsförsök är att en bit av moderkakan kan lossna, och då blir det akutsnitt direkt på plats. Misslyckas vändningsförsöket men moderkakan håller sig hel blir det planerat snitt, och då kommer bebis väldigt väldigt snart eftersom man då väljer att sätta ett datum för snitt innan det datum bebis är beräknad att komma på.

Jag har grinat flera gånger om dagen sedan vi fick veta att det blir ett vändningsförsök. Jag försöker intala mig själv att det bara är att gilla läget. JAG VET att jag inte kan påverka situationen på något sätt nu. JAG VET att gråta och bli rädd inte hjälper ett smack. JAG VET att bebis kommer komma ut oavsett och att allt kommer bli superbra hur det än blir. Jag vet allt det där. Och det lugnar mig ibland. Och ibland får jag panik och börjar gråta. Tänker att jag välkomnar alla känslor och låter dem få ta plats ett tag till. Men snart får jag nog sätta stopp för mina känslor kopplade till rädsla och börja fokusera på positivt tänkande. Det vet jag är det enda som kommer hjälpa mig.

Nu undrar jag om någon av er har en POSITIV upplevelse av ett vändningsförsök? Vill inte höra om skräckupplevelser och akutsnitt tack. Men gärna om någon har en fin upplevelse att dela mig sig av? Även om vändningsförsöket misslyckades och det blev planerat snitt. Peppa mig lite tack<3

EstellesPerspektiv

9 kommentarer

  • Man kan föda i säte också? Alltså att rumpan kommer först// barnmorska

    • Ja precis, det är ett alternativ om mitt bäcken är tillräckligt brett. De ska mäta mitt bäcken sen för att se om det är möjligt. Dock har jag som förstagångsföderska fått avrådan att föda i säte eftersom det är första barnet. Tack för din kommentar <3

  • Hej! Cissi här, Jossans moster. Jag gjorde ett vändningsförsök som misslyckades 2 veckor före beräknad födsel. Dom försökte ett bra tag men Alva ville inte låta sig vändas på. Jag tycker inte det var så obehagligt. Sedan skulle jag få åka hem och vänta 2 v på kejsarsnitt men då mina tidigare förlossningar startat 2 v före så vägrade jag att åka hem. Så efter 1 timme blev jag snittad och det gick hur bra som helst! Förstår att du är orolig men försök se målbilden, att du hur det än blir snart har bebisen i din famn. Lita på läkarna och försök att slappna av i tanken att allt kommer gå bra. Snart är du mamma!!! Lycka till <3

    • Hej Cissi! Tack snälla för din kommentar och din pepp<3
      Va bra att du stod på det! Låter ju orimligt att få en kejsarsnitts-tid så nära beräknat datum.. Dessutom när man är omföderska också!

      Blir det ett planerat kejsarsnitt för min del så kommer jag få en tid ganska snart..

      Vi får se hur allt blir.. Får göra precis som du skriver, -försöka se målbilden i huvudet istället! Stor kram och tack för din kommentar! <3

  • Tips! Lyssna på Elsa Billgren avsnitt 25 av podden vattnet går, hon beskriver sitt vändningsförsök som blev lyckat! :) lycka till kram

    • Hej Ella! Åh, tack snälla! Ska lyssna på det podd-avsnittet på en gång.

      Stort tack för din pepp och din kommentar! Kram<3

  • Jag gjorde ett planerat snitt förra fredagen (pga diabetes och komplikationer i och med denna) och det var en helt fantastisk upplevelse. Operationsteamet var väldigt proffsigt, de lyssnade på våra önskemål (jag ville tex att de skulle fortsätta prata med mig och berätta allt som hände när bebisen (Pim!) och min man lämnade rummet för vägning, mätning och navelsträngsklipp, var rädd för att bli ensam). Hör av dig via mail om du vill ha mer info eller har frågor så kan jag svara så gott jag kan! Men som sagt, det var det mäktigaste och finaste jag någonsin har varit med om <3

    • Först och främst.. Grattis till Pim! <3 Och tusen tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Fint att läsa om en fin ”snitt-upplevelse”.

      Hur ont har du haft efter snittet? Är så rädd för att inte kunna röra mig eller ta hand om bebis ordentligt efter ett eventuellt snitt..

      Tack för din kommentar<3

      • Jag har haft ont men det är helt klart överkomligt! Nu första dryga 2 veckorna är min man hemma med oss och han tar alla blöjbyten, städning, promenader med hunden osv men det hade han nog fått göra iallafall. Jag får lyfta Pim eller ungefär samma vikt och kommer man bara ihåg det är det lugnt. Man får ordination om Alvedon och Ipren i fulldos efter operationen (jag har börjat dra ner på detta nu) och jag fick även oxynorm (morfin) första gången jag skulle resa mig upp och när vi skulle åka hem (bor en dryg timme med bil hem från sjukhuset..) och du kan alltid be om mer smärtlindring!
        Men jag tänkte så här: ont kommer jag få, hur jag än föder, men denna smärta kunde jag förbereda mig på på ett annat sätt. Jag var väldigt rädd för bristningar innan jag blev planerad för snitt för den smärtan kan ju bli fruktansvärd, helt överkomlig eller inte kännas alls. Nu vet jag att det kommer göra ont i 2 veckor och att jag inte ska belasta i 4-8 veckor efter operationen men efter det är jag helt läkt.
        Och en fantastisk undersköterska som jag hade på sjukhuset sa när jag kved något om att ”detta kommer fanimej inte gå” första gången jag skulle resa mig ur sängen att ”första gången är värst, sen gör det mindre och mindre ont hela tiden” och hon hade helt rätt.
        Jag hoppas att det ordnar sig för dig och att vändningsförsöket lyckas, men det kommer bli bra tillslut hur det än blir, och ut kommer bebisen i vilket fall som helst <3

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *