3 januari 2020|Okategoriserade

Graviduppdatering – vecka 34, 35, och 36

F3A6FC33-8A9C-42AC-8691-27C03FAD8C28 FC533E7E-4650-4D3E-A006-511962F02DBE

Det slog mig att jag inte gjort någon gravid-uppdatering sedan vecka 33. Jag är i vecka 37 nu (!). Veckorna går alldeles för snabbt! Många frågar om tiden nu går långsamt och om jag är supertrött på att vara gravid. Jag känner mig snarare stressad över att tiden går så jäkla fort. Hinner vi klart med allt? ÄR VI REDO? Jag tror helt seriöst inte att man kan bli ”redo”. Bebisen kommer, vi blir föräldrar och finner oss i våra nya roller och vår nya vardag eftersom. Men när man är ett kontrollfreak som jag är så eftersträvar man alltid känslan av att ha koll och vara redo trots att det i många situationer i livet är omöjligt. Det blir vad det blir. Och vad det än blir så blir det bra.

Antal avklarade veckor: i skrivande stund är jag som sagt i vecka 37. Den här graviditets-uppdateringen får gälla för vecka 34, 35 och 36.

Bebisens utveckling: under dessa veckor har bebisen hunnit uppnå en längd på ca 47,4 cm och en vikt på ca 2700 gram. Bebisens käkben har utvecklats och tandköttet har fått små fåror som nästan ser ut som tänder, men de riktiga tänderna kommer inte dyka upp förrän när bebisen är omkring fyra eller fem månader.

Bebisens immunsystem är inte längre beroende av antikroppar från moderkakan utan fungerar ”på egen hand”.

Hur jag mår: dessa veckor har varit väldigt mycket upp och ned. Vissa dagar har jag varit superledsen och bara gråtit utan någon anledning och vissa dagar mår jag toppen! Det känns som jag dricker 100 olika hormon-cocktails om dagen utan att veta hur jag skall reagera på dem. Antar att det är alla gravidhormoner som härjar runt och ställer till det. För när jag väl blir ledsen förstår jag oftast inte varför, -jag är ju superlycklig! Men extrema känslor av nedstämdhet kan slå till när som helst ändå. Något som hjälper mig väldigt mycket är att jag ”sitter ned i båten”. Jag är en väldigt rationell person så jag förstår ju att dessa känslor bara är tillfälliga och inga som kommer vara för evigt. Det får vara som det är. Jag tillåter mig själv gråta när jag vill gråta för att sedan en timme senare skratta av lycka.

Rent fysiskt så fortsätter min rygg bråka. Det räcker med att jag på morgonen står och handdiskar något och efter en stund är jag heeeelt slut i ryggen. Sammandragningarna har även blivit mycket mycket tätare. Jag sover även väldigt dåligt. Men, känner ändå att jag inte ska klaga. Det finns de som har haft värre graviditeter.

Veckans sömn: jag sover flera gånger om dagen nu eftersom jag sover så dåligt om nätterna. De gånger jag inte tar extra naps om dagarna blir jag istället heeelt slut och utslagen ett par dagar efteråt. Så jag försöker verkligen passa på att sova när min kropp ber om sömn.

Veckans cravings: julmust och vörtbröd.. Haha, så märkligt! Jag har nämligen aldrig varit förtjust i varken julmust eller vörtbröd. Men under dessa veckor har jag verkligen suktat efter ett glas julmust. Eller en vörtmacka med ost.

Veckans träning: sista yoga-tillfället var veckan innan jul och jag saknar det faktiskt. Det var så skönt att under en timme få lägga hundra procent fokus på andningen och kroppen. Visst att man kan utöva yoga hemma men det blir liksom inte riktigt samma sak. Mina promenader har jag faktiskt gett upp. Alltså, jag är ju ute och går och försöker röra på mig. Men det blir aldrig några långa sträckor. Efter 400 meter är jag slut i ryggen och magen krampar av sammandragningar. Så istället för att pressa kroppen så försöker jag lyssna på den och vila istället.

Veckans tankar: när vi var på vårt senaste besök hos barnmorskan trodde hon att bebisen vänt på sig. Under ganska många veckor har bebisen legat med huvudet nedåt. Men när barnmorskan började klämma och känna på magen tyckte hon sig känna ett huvud uppe mot revbenen. Vi fick därför göra ett ultraljud och det visade att bebisen TACK OCH LOV låg med huvudet ned. Barnmorskan skrattade och sa att vår bebis har en riktigt hård rumpa då hon trodde att det var huvudet.. Haha!

Jag har efter det besöket dock börjat oroa mig för att bebisen ska vända på sig. Gör den det får man göra ett vändningsförsök och om jag förstått det rätt så är det ingen trevlig upplevelse. Och går det inte att vända bebisen så blir det planerat kejsarsnitt, något jag absolut inte vill göra. Jag vill föda vaginalt! Så nu håller jag tummarna för att bebisen fixerat sig till nästa besök hos barnmorskan<3

Veckans bästa vs. sämsta: det bästa med dessa veckor har bland annat varit vårt husköp och att jag fått reda på två hemlisar som jag inte riktigt kan dela med mig av än.. Hehe<3

Det sämsta med dessa veckor har nog återigen varit vädret.. Grått och regnigt! Vi kan väl åtminstone få minusgrader och snö?

Veckans mage: en annan rolig sak som hände på vårt senaste besök hos barnmorskan var när jag frågade henne när den berömda ”hormonranden” skulle dyka upp på magen, ”den kanske inte gör det på alla?” frågade jag. Barnmorskan som då höll på att mäta min mage såg lite frågande ut och undrade om jag tänkte på något speciellt. Jag svarade ”ja, men jag har ju inte fått någon hormonrand än, det kanske inte alla får?”. Barnmorskan sa sedan ”men du har ju fått en liten hormonrand här”. Jag fick ”lyfta upp” magen och böja mig fram så mycket jag bara kunde, och ja. Mycket riktigt, där fanns en hormonrand.. Haha! Jag ser ju liksom inte undersidan av min mage så jag har bara inte noterat att den dykt upp!

Övriga tankar: trots att jag och L varit tillsammans i så många år nu har jag ändå hela tiden känt mig nykär i honom. Nu under graviditeten har mina känslor blivit om möjligt ännu starkare och jag kan bli alldeles lipig när jag tänker på honom och på oss. SÅ glad och TACKSAM över att få dela livet med honom<3

EstellesPerspektiv

0 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *