5 november 2019|Okategoriserade

En lördag på förlossningen

Migrän13maj2

Min helg blev inte alls enligt plan. I lördags vid 05 vaknade jag av sammandragningar som höll i sig en stund, när de försvunnit somnade jag om. Sen höll det på sådär ett tag. Jag vaknade, somnade. Vaknade, somnade. Tillslut kunde jag inte somna om så jag gick upp för att ta en varm dusch. Efter duschen kändes det mycket bättre och sammandragningarna försvann.

Jag gjorde frukost, en kopp kaffe och fibergröt med blåbär och havremjölk. Efter frukosten började sammandragningarna igen och jag fick höra av mig till min vän Elin som jag skulle träffa i stan vid lunch och skjuta på det en timme. Jag lade mig för att vila och det blev lite bättre. Jag tog mig in till stan och mötte Elin. Tanken var att gå till Maria Nilsdotter-butiken för att välja ut ett smycke åt Elin. Hon fyllde 30 i augusti och fick ett presentkort där.

Jag och Elin käkade lunch på Saturnus och ungefär i samband med lunchen började jag få superont i magen. När vi skulle promenera från Saturnus till Maria Nilsdotter fick jag flera gånger stanna till på vägen och andas när magen krampade som värst. Elin fick känna på magen och den var stenhård. Men envis (och dum!) som man är bet jag ihop och skulle prompt ändå gå till Maria Nilsdotter trots att Elin tyckte vi skulle strunta i det. Väl framme utanför butiken lyckades Elin övertala mig till att ringa till det BB jag är listad på. Barnmorskan jag pratade med tyckte jag skulle åka in så de kunde ta prover, de ville bland annat se så jag inte hade urinvägsinfektion då det tydligen kan trigga igång sammandragningar.

Elin ville gå och hämta bilen men jag tyckte att vi kunde gå in på Maria Nilsdotter när vi ändå hade tagit oss dit. Väl där inne var personalen så jäkla gulliga. De gav mig vatten och frågade om de kunde göra något! Efter en stund gjorde det så ont så jag började gråta. Antar att jag blev väldigt rädd också. Då sade Elin tillslut ”nä Jessica, nu hämtar jag bilen!”. Och det gjorde hon. I regnet. Elins bil stod en bit bort men fin som hon är promenerade hon i regnet och hämtade den. Jag hade i väntan satt mig inne på Vapiano Stureplan och ringde älskling som var bortrest över helgen. Han ville ta ett tåg hem men jag bad honom stanna hos sin familj som han var och hälsade på.

Elin blev själv mamma till en liten pojke och flicka i somras och födde på samma sjukhus som jag är listad på. Så Elin var ruttad och visste vägen och exakt vart hon skulle parkera och vart vi skulle på sjukhuset. Sån trygghet att ha henne med!

När jag väl kom in fick jag ett superbra mottagande, vilka änglar! Jag fick lämna urinprov och sedan fick jag lägga mig i ett rum. De satte ctg på magen och lyssnade på bebisen. Tack och lov var bebisens hjärtljud fina. En läkare gjorde en gynekologisk undersökning och ett vaginalt ultraljud. Min livmordertapp var fortfarande sluten så den hade inte påverkats av sammandragningarna vilket var så skönt att höra. Jag fick även lämna blodprov. Elin höll mig i handen och jag fick även ligga med huvudet i hennes knä. Elin, du är BÄST!

Jag fick även två alvedon och sammandragningarna blev bättre efter att jag legat ned en stund. Läkaren kunde se att jag hade vita blodkroppar i mitt urin vilket tyder på infektion, men det var inte så mycket att de ville sätta in antibiotika på en gång. De skickade iväg mitt urin för odling och jag skulle inte få svar förrän efter ett par dagar. Samma med provet de tog på min livmordertapp.

Elin åkte hem till sina små bebisar mot kvällen och jag blev hämtad av min papi. Älskling hade bokat ett tåg hem ändå så han kom fram vid 22.

Jag har varit hemma från jobbet i två dagar för att vila. Man kunde inte hitta någon medicinsk orsak till mina sammandragningar men både läkaren och min barnmorska har sagt att stress triggar igång sammandragningar. Så det kanske är dags för mig att inse att jag är gravid och inte längre kan köra på som vanligt. Jag har senaste månaderna jobbat heltid och haft fullt upp efter jobbet också, trots att jag känt mig trött och sliten.

Det tar dock emot att vara hemma från jobbet. Jag hamnar direkt i tankebanan att jag borde bita ihop.. Vilket jag samtidigt vet är dumt. Min kropp behöver vila, oavsett om jag vill eller inte. Jag har inte bara mig själv att tänka på nu utan även bebisen<3

Vill bara igen tacka Elin! Vilken fin vän hon är<3 Trots att hon har två små bebisar hemma och har massa att tänka på så körde hon mig till sjukhuset och var där med mig.. Fick mig att känna mig trygg. Lyckligt lottad är jag som får ha henne som vän<3

EstellesPerspektiv

1 kommentar

  • Var hemma och vila upp dig nu, det är du värd ❤️ TUSEN GÅNGER OM!

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *